Sitter just nu och läser en bok om Suezkrisen 1956. Ser ut som en tanke med hänvisning till det som pågår i Egypten just nu. Författaren Sven Olov Johansson, var signalist i den första svenska FN-bataljonen UNEF.
Själva Suezkriget startade den 29 oktober då Israel angrep Sinai och Suez, sedan Egyptens president Nasser i juli förstatligat det engelsk-franska kanalbolaget. Därefter kastade sig England och Frankrike in på Israels sida, som det skulle visa sig senare enligt en gemensam överenskommelse med kodnamnet ”Musketör”.
FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarsköld lyckades till sist med uppbringande av all sin diplomatiska skicklighet ordna ett eld upphör den 6 november. Under denna pressade tid föddes också idén med en FN-styrka för att övervaka eldupphöravtalet.
För att särskilja FN-trupperna från de stridande parterna skapades de ”blå baskrarna” som i själva verket på grund av tidsbrist kom från ett stort överskottslager i Amerika. I juli 1957 var det återigen relativt lugnat i området, tack vare Dag Hammarsköld och de nya FN-trupperna.
Ja, och så fortsatte det med 6 dagarskriget mellan 5 och 10 juni 1967, Jom kippurkriget i oktober 1973 som så småningom slutade i Camp David-avtalet 1978 .
Sedan Israels krig med Libanon 1978, 1982 och 2006. PLO:s och Hizbollah:s inträde på scenen och så vidare. När blir Mellanöstern en politiskt stabil del av vår lilla men dyrbara värld?
Mina egna minnen från krisen 1956 var bland annat att min morbror fick köra bil på söndagar, trots att det var bensinransonering. Vi var nästan ensamma bilister på gatorna i Skellefteå en sensommarsöndag det året. Ett annat minne är från Ungernrevolten samma år, då vi hade en stor tändsticksask med Ungerska flaggan på. Den hade mina föräldrar köpt till stöd för upprorsmakarna.
Under 6-dagarskriget 1967 var jag på min första utlandsresa till Spanska Sitges söder om Barcelona och hade inte alls kontroll på vad som hände någon annan stans än där. Väl hemma blev jag via närstående varse om hur världen blivit omskakad igen.
Kommentarer
Ett svar till ”Seriöst: Egypten, krishärd för vilken gång i ordningen?”
Måste dock önska det egyptiska folket ett lyckligt slut på oroligheterna. Med lyckligt avser jag som västerlänning givetvis ett demokratiskt jämlikt och sekulärt samhälle med respekt för andra människor som inte tänker och tror på samma saker.