Min mamma arbetade som frivillig i många år i Röda Korset. Hon var en de många som hängivet ägnade sig åt ”marktjänsten” med insamlingsbössor, klädsortering mm. Grunden till hannes engagemang var det storartade arbete som Röda Korset utförde under andra världskriget, bland annat med de vita bussarna som räddade många judar från förintelsen. Alla år satt ett Röda Kors-frimärke tillsammans med postens julfrimärke på hennes julkort till oss och andra vänner och bekanta.
Jag har sedan fortsatt hennes tradition genom att månatligen sätta in pengar på deras 90-konto. Tills för några år sedan då många tidningsartiklar började ifrågasätta hur mycket av de insamlade medlen som egentligen gick till de behövande. Jag fick den uppfattningen att alla insamlade medel oinskränkt gick till olika hjälpbehov, medan medlemsavgifter gick till att betala för den organisation som administrerade alla insatser.
Sedan kom skandalerna med förfalskade fakturor och höga löner för chefstjänstemännen. Senast i helgen fanns i Dagens Nyheter en artikel om biståndssvindleriet och den lyxmiljö som Röda Korsets toppar tar för given. Man häpnar över hur organisationen degenererats under de senaste 50 åren. Oavsett vad som är ”sanning” om insamlade medel, så får jag intrycket att Röda Korset som organisation inte har mitt förtroende i denna skepnad.
Liksom många vanliga företag som lever i en relativt skyddad miljö skapas en egen ”världsbild” av vad som är rimligt och tillåtet. Sådana företag brukar inte bli långlivade då de möter verklighetens miljö. Mitt förslag blir därför att avveckla Röda Korset som organisation och starta om från början. Den nya organisationen skall drivas i projektform och ha en ändlig livstid, så att inga av de olater vi nu sett hinner sätta sig i ”väggarna”.
Tills detta sker rekommenderar jag ”Läkare utan gränser”, som visar sig vara relativt rena från hybris i jämförelse med Röda Korset och UNICEF.
