Eller en resa från uppgång till fall.
Jag håller på att med stort nöje läsa Tage Erlanders dagböcker från mitten av fyrtiotalet till sextiotalet. De böckerna verkar vara som ett slags föregångare för dagens bloggare enligt Dagens Nyheters krönikör Björn Wiman. Erlander var nog en stor föregångare på många områden, men med mycket små tankar om sig själv. Det går inte att förstå hur han kunde dominera dessa decennier politiskt med tanke på hur han kritiserade sig själv som talare och debattör.
Att tänka sig att Erlander skulle sko sig på det allmännas bekostnad är helt orimligt, i så fall krävs hållbara bevis. Erlander åkte spårvagn till jobbet och blev ibland hämtad av sin fru Aina i Amazonen. Någon reseräkning från henne i detta sammanhang är lika otänkbar.
Då styrde inte riksdagens anvisningar och regler i första hand, utan moral och sunt förnuft, något som även idag måste vara ledstjärna före diverse reglementen. Det gäller alla medborgare, men särskilt våra folkvalda, de måste vara beredda på speciella krav från oss väljare.
Sveriges på 1900-talet största parti har nu passerat sin storhetstid och är akterseglat av tiden själv. Jag tillhör inte de politiskt närmast sörjande, men måste ge Umeås Lennart Holmlund rätt i att tidigare i år överväga sin avgång om Juholt skulle väljas till ledare för socialdemokraterna. Holmlund har fått rätt många gånger då han uttalar sig efter att ha ”tänkt till lite” och han har förmodligen en stor politisk känsla för vad som är gångbart. Nu för tiden kommenterar inte Holmlund något kring Juholt, också det är värt att notera.
När Juholt i riksdagen säger att ”ingen ska behöva tvivla om vart Socialdemokraterna vill ta landet” så tvivlar jag på att följa med på den resan, liksom på hans omdömesförmåga och på hans kompetens som oppositionsledare och som eventuellt möjlig statsminister.
Alliansens medarbetare sitter troligtvis nöjda på sina rum och planerar för ytterligare fyra år vid makten efter nästa val. Segern är redan klar! Se bara upp för omotiverade reseräkningar och andra avarter av girighet. För dagbok över var ni är, vilka ni möter och håll koll på ekonomin, så som de som vill lyckas politiskt i USA gör.
En annan gång ska jag tycka till om press, undersökande journalistik, meddelarfrihet och annat nödvändigt i den fria världen, något som precis har drabbat Juholt.
Lämna ett svar