Skellefteå är min födelsestad. Där tillbringade jag mina första 19 år fram till jag ryckte in i ”Lumpen”. Min familj och jag bodde fram till 1961 på den fastighet som numera är bebyggd med stora kontorshus fyllda med datakonsulter. Huset låg i korsningen mellan Kanalgatan och Viktoriaesplanaden (nu E4). Tomten hette kvarteret Sleipner nr 1. På tomten var det en stor gräsmatta kantad med björkar som min pappa planterat i början på 1920-talet. I öster låg Kanalskolan och kyrkan och söder om vårt hus låg maskinfirman ”Palmer Lindberg”.
Huset var halvmodernt med den tidens mått. Det fanns vattentoalett, men inget badrum med varmvatten. Någon centralvärme fanns inte, men fina kakelugnar som eldades med ved och i köket eldades med briketter. På försommaren kom en lastbil med meters ved som staplades upp i en prydlig stapel som vi ungar kunde klättra i och ramla lite från och skrubba våra knän.
Senare på sommaren kom farbröder med vedkapen och delade veden i tre bitar och kastade in den i vedboden för huggning. Mest spännande var det då de kopplade in strömmen till kapen. Ett elverksskåp fanns utanför tomten. Det öppnades, alla säkringar togs bort och kapen anslöts under häftig gnistbildning med rejäla spikar till elnätet. Sågen gjorde sitt jobb på ett par dagar. Om det började gå tungt för sågen mörknade alla lampor i kvarteret, men inga säkringar gick!
Vintrarna -51/52 och -52/53 fick jag gå i lekskola långt borta på Gamla Seminariet som låg väst på stan i korsningen mellan Nordlandergatan och Kanalgatan. Det var en trevlig tid med mycket fina fröknar och många aktiviteter.
Somrarna på Viktoriaesplanaden var långa och varma, (kan jag minnas rätt?). På den stora tomten spelade vi ungar fotboll, tältade, övade cirkuskonster och lekte i största allmänhet. Vintrarna var kalla och med mycket snö som man kunde gräva stora grottor i. Då ”Bitvargen” (väghyveln) kom på gatan fick vi hålla oss från plogkarmen för att inte bli inplogade, men man kunde ju testa hur nära man vågade stå då plogen kom. Ganska farligt kanske, men farten på fordonen var mycket lägre på den tiden.
Hösten 1953 började jag i skolan. I klass 1 fick jag min egen faster Edit som lärare. Det hade inte planerats så men det gick bra ändå. Skolan låg nere vid älven vid Viktoriaesplanaden och den kallades Strömsörskolan eller Gamla samskolan. Nya samskolan, eller senare Läroverket, fanns nu på Nordanåområdet.
På Strömsörskolan gick jag klass 1 till och med 6, med ett litet frågetecken för någon klass, som vi kanske gick uppe på Kanalskolan eller i annexet, då klassrummet renoverades?
De lärare förutom min faster som jag hade i 1:an, var Rut Boman (1895-1984) som jag hade i 2:an, Anna Lagergren (1895-1982) i 3:an och 4:an, samt Signhild Krook (1913-1985) som jag hade i klass 5-6. Fröken Signhild, som var från Göteborg hade bott i USA några år. Vi fick i femman och sexan lära oss hennes ”engelska”. Då vi sedan kom till Kanalskolan pratade vi antingen göteborgska eller bräkig amerikanska, påstod våra nya lärare.
Julen 1956 fick jag till min stora glädje ett Märklinlok och tre vagnar, en början till en Märklinanläggning. Loket var ett Schweitziskt snälltågslok som idag får betraktas som en raritet. För mig blev det början till ett intresse som fortfarande finns kvar, även om alla delar nu ligger nedpackade. Året efter fick jag ett lok till födelsedagen av min faster, det kostade 25:50! Helt otroligt vad glad jag blev.
Klasserna 7 till 9 gick jag på Kanalskolan från hösten 1959 till våren 1962. Vår klasslärare hette Kjell Koverberg, engelskläraren hette Günther, kemiläraren Halvard Nilsson var en duktig orienterare, franskläraren Monsieur Bergström hade alltid basker, osv. Skulle man ha bra betyg i historia för magister Ersson var det bara att bli duktig i någon idrott!
Julen 1959 fick jag en julklapp som var ett efterlängtat tekniksprång, en Philips rullbandspelare. Eftersom vi inte hade någon grammofon var detta en fantastisk möjlighet att börja samla på alla låtar som surrade i luften, i stället för att köpa skivor. Nu hade dessutom trådradion kommit till stan, vilket gjorde att ljudkvalitén jämförd med mellan- och långvågsbanden var superb. Det var bara att bevaka radioprogrammen och sedan spela in de 2 till 3 låtar av modernare snitt som spelades i den dagliga grammofontimmen.
1960 började Sveriges Television att sända i Skellefteå. Det var en stor händelse då gubbar från Thylins kom hem med den första teveapparaten till oss. Märket var DUX och den hade vikdörrar framför rutan för att se mer ut som en möbel de 20 timmar om dygnet då sändning inte pågick. Med en enkel bordsantenn fick vi bra bild, eftersom masten stod på Vitberget, några kilometer bort. Men varje gång som en lastbil körde förbi på E4-an utanför så fladdrade bilden till ordentligt.
I maj 1961 fyllde jag 15 år och fick börja köra moped (lagligt). I kallförrådet stod två mopeder av gammalt snitt som jag preparerat och gjort klara för officiell premiär. Jag steg upp extra tidigt vid 6-tiden för att ta en runda. I en timmes tid slet jag med desperata startförsök, innan jag kom på att motorn behövde chockas! Det hade jag givetvis kommit ihåg vid de inofficiella provturerna. Sic!
Jag fick ingen ny moped då jag fyllde 15 men en ny Crecentcykel, den cyklar jag fortfarande på i stugan. Året efter fick jag en ny Puch Florida som var vit och gick som ett spjut, särskilt med ställbart munstycke och rå höstluft.
Externa länkar till bilder från gamla Skellefteå:
Tidningen ”Norran” har en sida där man själv kan lägga upp bilder.
Kommentarer
15 svar till ”Skellefteå, minnen från 50- och början av 60-talet”
Hej Anders!
Har med stort intresse läst din sida om Skellefteå på 50- och 60talet! Jag hette Westerlund som ogift och är yngsta dotter till Ernst Westerlund (museimannen, som fått en allé uppkallad efter sig vid Skellefteå museum). Själv är jag född ett år efter dig några hus bort på samma sida av Kanalgatan och gick också på Strömsör, Kanalskolan och Högre Allmänna läroverket.
Du skriver så väl och dina rader blev en liten port in till gamla minnen.
Tack!
Hälsningar
Agneta (kallad Anja)
PS. För min del blev det Fleischmantåg!
Hej Anja!
Trevligt att du hittat till dessa sidor. Din far Ernst Westerlund var, om jag inte minns fel, också engagerad i styrelsen för Västerbottens läns Hemslöjdsförening, för min mamma som var chef på Hemslöjden i Skellefteå på 50- och 60-talet, pratade ofta om honom i de sammanhangen. Vi hade också många böcker där hans namn nämndes.
Världen är som vanligt mindre än man tror!
Hälsningar
Anders Wikdahl
Hej Anders
Sitter just nu i Oslo och laser vad du skrivit.
Skulle vara trevligt med kontakt
MVh
Ann Christin
Hej Ann Christin, det är bara att du mejlar mig! Hälsningar
Anders
Du bodde således granne i kvarteret Sleipner med min farbror Ruben ”Rubbe” Lundström och hans mamma Anna som dog 1962. Rubbe dog 1977, och 1979 revs huset. Huset låg närmast kyrkan, de bodde på bottenvåningen. Övervåningen hyrdes av optikern Birger Salander med fru Britta och tror jag en son. Huset byggdes av min farfar Nikanor 1910.
Hälsningar!
Hej!
Vilken trevlig blogg, blir så nostalgisk. Själv gick jag mina första skolår på ”gamla kanalskolan”.
Min lärarinna var Edit Wikdahl, var det någon släkt till dig? Så trevlig att läsa om gamla kvarter.
Hälsningar
Tack för din kommentar Vivianne! Edit var min faster och jag fick ha henne som lärarinna i 1:an på Strömsörskolan, sedan gick hon i pension. Jag följde med henne många gånger till den gamla skolan, där nu kommunen har delar av sin förvaltning och kommer särskilt ihåg den fina trappen som var nyfernissad varje hösttermin. En bild av den skolan ska nog finnas i gömmorna också. Håll utkik!
Hej jag undrar om du har bilder av invigningen av EPA på 60 talet. Min papa spelade fil där och skulle vara jätteglad om det finns gamla bilder kanske från norran ??
tack på förjand
Monica
Hej Monica!
Trevlig att du hittat min sida. Tyvärr så har jag inga bilder från den invigningen, men jag kommer ihåg det väl. Hoppas att du kan hitta bilder någon annan stans. Har du facebook så lägg ut en fråga i gruppen Skellefteå stad- se bilder från förr.
Hälsningar
Anders
Hej Anders,
Att gå in på din blogg är som att öppna ett titthål till förr i tiden. Jag har i stort sett haft samma lärare som de du räknar upp t ex Anna Lagergren och Signhild Krook på Strömsör samt lärarna på Kanalskolan t ex Börje Bystedt och Kjell Koverberg. Som barn bodde jag på Södra Järnvägsgatan 88 (som inte längre finns kvar till namnet) och senare på Storgatan. Länkarna är mycket intressanta och det är även intressant att följa Skellefteås industrihistoria som nu lite fragmentariskt börjar dyka upp som t ex i boken om Alvar Lindmark, I skuggan av ett geni. Hälsningar/ Jan-Olov
Hej Anders,
Vi gick ettan och tvåan i samma klass och därefter skildes våra vägar för att aldrig senare återförenas i skolväg.
På bilden av klass 2a står jag i första leden 2:a från vänster.
Är sedan 1966 inte boende i Skellefteå.
PF
Nog kommer jag ihåg dig från tiden på gamla samskolan, eller Strömsörskolan. Min faster hade vi i ettan och Rut Boman i tvåan. Trevligt att du hittade hit till min sida!
Hej Anders.
Mycket trevlig sida. Många minnen dyker upp när man läser din text. Jag är ca. 10 år yngre, och flyttade från Skellefteå då jag var 16 år i 1972. Min kontakt med Skellefteå och Sverige har varit mycket sporadisk genom åren. Men med internet har man en fantastisk möjlighet att följa med och evt. komma i kontakt med gamla kamrater och vänner. Via ”Google Earth” kan jag se att man har ”vandaliserat” ”mitt” närområde omkring Strandgatan / Hörnellgatan /Skeppargatan och Bryggeriet. Min skolgång var på Annexet, Friggskolan och Norrhammarskolan. Av okända orsaker gick min äldre bror på Strömsörskolan och Kanalskolan. Min lekkamrat, Håkan Eriksson, som bodde i grannhuset (närmare Friggskolan) gick också på Kanalskolan – underligt att vi skulle gå på olika skolor. Thylins kommer jag i håg. Det var säkert dom som levererade våran första TV. De levererade i alla fall familjens första stereoanläggning, bandspelare och LP-skiva. Min far ritade en bilbyggning för Thylins (och General Motors). Hittade förövrigt en spännande hemsida – Arkitektur och stadsbyggnad i Skellefteå. Jag har också varit i kontakt med en Thore Sjögren som har skrivit några böcker om sina kvartersstudier i Skellefteå, bl.a. ”Kvarteren norr om Kanalgatan”. Det var inte så mycket tåg på min tid, det var mera bilbana – typ Scalectric. Alla andra i Skellefteå, t.ex. min bror och alla mina kamrater, fick Scalectric. Av någon oförklarlig orsak köpte mina föräldra en Faller bilbana till mig. Faller var absolut inte dålig, men möjligeheterna för att köra bilbana tillsammans med mina kamrater var ganska begränsade som ni nog forstår, då jag var den enda i hela (för mig kända) världen som hade Faller. Jag kan märka att jag fortfarande har trauma över detta. Lyckligtvis fanns Thea Brandt, KFUM och deras Skinklotter. Jag fick tack vare Skinklottförsäljningen tillräckligt med pengar till att köpa den minsta Scalectricbanan. KFUM hade också bordtennisrum, vilket vi använde en del. Jag var också ”medlem” av mormonerna i Skellefteå. Orsaken var att de hade ett mycket fint hobbyrum. Någon religion var det aldrig snack om, och jag kan inte erindra att någon försökte övertala mig till att få den rätta tro. Jag kommer också i håg Ullas Zoo och hundshop som låg i närheten av polisstationen på Skeppargatan. Här tillbringade jag många timmar med min då nya hobby – akvariefisk. Har du några upplysningar på Thea Brandt på KFUM, Amy Gäfert (lärare), Familjerna Altin, Lüsch, Ohring och Van Haeringen (läkare)? Mvh. Jannich Hage-Hansen
Trevligt att du hittat hit Jannich!
Du nämner också många saker som jag blir påmind om, t.ex. KFUM:s skinklotter. Zacke och Willy Schäfer var de personer som finns kvar i mitt minne från KFUM. Lars-Erik Ohring var ju klasskamrat till mig, men vi har inte någon kontakt nuförtiden.
Hälsningar
Anders Wikdahl
Hej Anders. Willy Schäfer – jag börjar så smått att minnas. Zacke – nej. Lars-Erik, var det den äldsta sonen? Jag kände dottern Gunilla som var yngsta barnet. Hälsningar Jannich Hage-Hansen.